Nyheter.

2013-11-15 09:00
Nästan hälften av alla fosterhemsbarn  som sökt ersättning för vanvård har fått avslag. BILD: TT
Nästan hälften av alla fosterhemsbarn som sökt ersättning för vanvård har fått avslag. BILD: TT

Vanvårdade fosterhemsbarn nekas skadestånd

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Över 40 procent av dem som söker ersättning för vanvård blir nekade. Robert Rockemar är en av alla före detta fosterhemsbarn som fortfarande väntar på besked.
– Många vågar inte söka eftersom de inte vet om de klarar av att få ett nej.

För ett år sedan beslutade riksdagen att ersätta personer som utsatts för vanvård i fosterhem och barnhem. Eller åtminstone en del av de drabbade. Siffror från Ersättningsnämnden visar nämligen att över 40 procent nekas ersättning. Av de 921 beslut som Ersättningsnämnden hittills har tagit, har 390 inneburit avslag.
– Vi följer en ganska detaljerad lag, som en hel del faller utanför. Det kan handla om att man varit fosterhemsplacerad före 1920 eller efter 1980, att man varit omhändertagen privat eller att vanvården ägt rum hos den biologiska familjen, menar Teresia Lindgren, informatör på Ersättningsnämnden, som är en statlig myndighet som fattar beslut om ersättning för vanvårdade fosterhemsplacerade.

”Av allvarlig art”

Lagen, som infördes vid årsskiftet, kräver dessutom att vanvården ska ha varit ”av allvarlig art”, vilket innebär att den antingen måste skett upprepade gånger eller ha varit grov.
– Bestämningarna är ganska snäva; de gäller exempelvis inte vanvård som skett på sjukhem eller institution. Många har också svårt att minnas vad som hänt, säger Teresia Lindgren, som betonar att hon inte kan uttala sig om själva lagens utformande; hon menar att Ersättningsnämnden följer den lag som riksdagen beslutat om.

50-årige Robert Rockemar, Nässjö, är en av de över 3 000 personer som hittills har sökt ersättning och liksom de flesta väntar han fortfarande på besked; väntetiden är över ett år. Han är kontaktperson för organisationen Samhällets styvbarn, en intresseorganisation för personer som är eller har varit omhändertagna genom samhällets barnavård. Av dem som regelbundet träffas i Jönköping har hälften hittills sökt ersättning och samtliga väntar fortfarande på besked.
– Jag är besviken på lagen – den är ett hastverk, menar Robert Rockemar, som själv bott på pojkhem och i fosterhem.

Arbetade som 6-åring

Eftersom Robert inte kunde bo kvar hos sin biologiska mamma blev han omhändertagen och hamnade på fosterhem. Han berättar om hur han fick börja arbeta som 6-åring, att han var dåligt klädd och att han ofta gick hungrig. Han blev dessutom utsatt för övergrepp.
– Jag saknade det känslomässiga förhållandet som brukar finnas mellan föräldrar och barn; i fosterhemmet var det kärlekslöst. Det är ju naturligtvis jättesvårt att säga hur jag har blivit den jag är, men jag är helt säker på att tiden i fosterhem har påverkat mig.

Men Robert kan inte vara säker på att få ersättning, trots att han bland annat blev tvingad till barnarbete. Lagen bedömer nämligen olika beroende på tidpunkt; barnarbete och aga som ägt rum i mitten av förra seklet bedöms inte lika hårt. Det beror på att det anses ha varit vanligare i samhället i övrigt, trots att förbud mot barnaga i fosterhem infördes redan 1948.
– Om jag skulle bli nekad ersättning så skulle ursäkten bli totalt värdelös för mig, det tror jag att många skulle känna. Först ber de om ursäkt till alla, men sedan har de snäva begränsningar, säger Robert Rockemar och syftar på den upprättelseceremoni som ägde rum i Stockholms stadshus, där alla fosterhemsbarn som upplevt vanvård fick delta, ”utan förbehåll och förmildrande”.

Rädda för avslag

Robert spekulerar kring om det hade varit bättre om det betalats ut en differentierad ersättning – olika hög summa beroende på vanvårdens omfattning. Kanske kunde då fler ha fått ersättning.
– Hälften av medlemmarna i vår lokalgrupp har inte ansökt om ersättning än. Många är rädda för att inte kunna hantera ett nej.

Hanna Eklöf

Fakta: Vanvårdsersättningen

2005: I en uppmärksammad dokumentär på Sveriges Television berättar flera fosterhemsbarn om grova övergrepp och vanvård.

2006: Regeringen tillsätter en vanvårdsutredning för att kartlägga vanvården som förekommit.

2011: Upprättelseutredningen tillsätts. Förslaget blir att de drabbade fosterhemsbarnen skulle få en offentlig ursäkt och 250 000 kronor i ersättning. Trots detta säger regeringen först nej till ersättning för fosterhemsbarnen. Men efter starka protester, från opposition och allmänhet, ändrar sig regeringen. 21 november 2011 hålls en särskild upprättelseceremoni i Stockholms stadshus.

2012: Riksdagen beslutar att de drabbade ska kompenseras med 250 000 kronor i ersättning.

2013: Ersättningsnämnden, som ska avgöra vilka som är berättigade till ersättning, bildas.

Fram till och med 31 december 2014 kan före detta barnhems- och fosterhemsbarn ansöka om ersättning.

Hittills har ersättningsnämnden fattat 921 beslut. 531 av de sökande har beviljats ersättning på 250 000 kronor, medan 390 sökande fått avslag. 3 484 ansökningar har hittills kommit in till Ersättningsnämnden. (Källa: ersattningsnamnden.se, 2013-11-11)

Riksförbundets ordförande har gått igenom beslut som hittills tagits och kommit fram till att Ersättningsnämnden följer den lag som riksdagen beslutat om. Därför har Samhällets styvbarn riktat en uppmaning till regering och riksdag att se över lagen.