Att hoppa på allianståget var det sämsta som Centerpartiet kunnat göra, skriver Carolina Pettersson.
Under åren jag satt i kommunfullmäktige så kändes det alltid som att det fanns några partier som var malplacerade. Centerpartiet satt på vår sida mittgången, och det kändes alltid som att de egentligen ville flytta ett steg närmare oss. Jag hade alltid godis med mig, och när Ilan de Basso och Rolf Wennerhag hade fått sig varsin bit kändes det alltid lite dumt att inte skicka godispåsen åt andra hållet också, men Ann-Marie Nilsson hade valt att alliera sig med de andra partierna i Alliansen.
Och vad jag såg så rörde sig aldrig Mats Greens godispåse till centerns del av kommunfullmäktigesalen. Det andra partiet som kändes malplacerat var Miljöpartiet. Inte för att de ville flytta närmare Socialdemokraterna. Nej, de var nog väldigt nöjda längst bort på högerkanten, där de satt och myste med de andra borgarna.
Poängen är att båda partierna totalt har missbedömt vilken politik deras väljare ville att de skulle föra. Miljöpartiet i övriga Sverige har ett enormt uppsving. Det på grund av att det finns en hop med människor som definierar sig som vänster, men som inte definierar sig som arbetare som röstar efter klassintresse. De tycker dock att samhället är på väg åt totalt fel håll, där klyftorna växer och välfärden går sönder.
Till råga på allt håller vår planet på att gå under. Man har på centralt plan fångat strömningen otroligt bra, men de väljare som tycker att Romson och Fridolin står upp för en progressiv politik med både rättvise- och miljöperspektiv lär ju inte tycka att Peter Lundvall och Birgit Sievers är så mycket att hänga i julgranen, de som mestadels svassar efter Moderaterna, ger olämpliga bidrag till innebandyföreningar eller bråkar internt om huruvida vi ska ha vindkraft eller inte.
Nu verkar det som att Miljöpartiet i stan har tröttnat på att deras företrädare är helt av den politiska banan, och Sievers meddelade förra veckan att hon inte kommer att fortsätta som kommunalråd efter valet. Frågan är väl vem som vågar rösta på Miljöpartiet i kommunvalet efter så många år med total högerpolitik.
Medan Miljöpartiet borde ha följt sin partilinje lite mer borde Centerpartiet istället ha analyserat läget lite annorlunda när de hoppade på borgartåget i Jönköping år 2006. Just då kunde man kanske inte räkna ut att Centerpartiet skulle gå mot att bli det värsta nattväktarstatspartiet i Sveriges riksdag, men Maud Olofsson började väl visa den vägen med sin totala avsky mot fackföreningsrörelsen och en tydlig riktning bort från det folkrörelseparti som centern en gång hade varit.
Allt som nu finns kvar är centerpartisternas längtande blickar mot socialdemokraternas sida av Jönköpings kommunfullmäktigesal. Att hoppa på allianståget var det sämsta som Centerpartiet kunnat göra, och det ser vi genom att det har blivit fullständigt omöjligt för dem att driva sin politik i lokala parlament eftersom de följer både partipiska och allianspiskan.
Nu ligger de på 2,8 procent i den senaste opinionsmätningen till riksdagen, och förmodligen går det inte mycket bättre för dem på lokalt plan. För vem vill rösta på ett parti som inte kan stå upp för sina värderingar på lokalt plan, samtidigt som det förmedlas helt vedervärdiga värderingar från deras partiledning?
Summa summarum så får framtiden utvisa vilka som sitter i vilken del av fullmäktigesalen efter årets val. Det återstår att se om något av de gröna partierna kommer att kunna vara med i en socialdemokratiskt ledd majoritet.
Carolina Pettersson
