Krönika. Maud Lagerborg.

2013-11-23 07:53

Telefonförsäljare – lika välkomna som gräshopporna i Egypten

”Öh, ja, såklart att du stör!”

Telefonen ringer. Den ringer väldigt många signaler. Jag tänker att det är väl ingen som borde ringa till mig nu, jag har ju redan pratat med min mamma (det är nästan bara min mamma jag pratar med i den fasta telefonen nämligen, men det hör egentligen inte hit). Efter att ha letat reda på telefonen ser jag ett nummer jag inte alls känner igen. Jag gör misstaget att svara… ”Hej Maud! Hur är det?” kvittrar en för mig helt okänd röst. Jag anar oråd i den berömda mossen. Och visst är den känslan rätt. Det visar sig vara en försäljare. Vad just den här försäljaren ville sälja? Jag har ingen aning, eftersom jag tydligt sade att jag inte är intresserad och lade på innan vederbörande hann till sitt ärende.

Telefonförsäljare. Jag ogillar verkligen den företeelsen. Jag menar, de inkräktar i min privata sfär. I mitt hem, där jag verkligen inte vill fundera på om jag vill köpa vitaminpiller, underkläder, prenumerationer eller jag vet inte vad. Jag vill vara ifred. Jag vill välja själv när jag ska gå in i en köpsituation, inte bli uppringd bara sådär. Mitt hem är min borg, liksom.

Favoriten är ju förstås när försäljaren aningslös frågar ”Stör jag?”. Öh, ja, såklart att du stör. Jag känner inte dig. Jag är inte intresserad. Jag har de facto aldrig ens tänkt på produkten som säljs.

Faktum är att jag själv har jobbat som telefonförsäljare. Det var fullständigt själsdödande, men det var ett jobb. Just den jobberfarenheten är faktiskt ganska bra att ha. Inte minst när försäljarna ringer. Jag kan i princip alla knepen. Jag glömmer aldrig när en kille ringde, och började dra sin säljharang. ”Eh, du, jag har faktiskt jobbat som telefonförsäljare”, sade jag. Då kommer det bästa av allt, nämligen ”Då vet du hur förjävla tråkigt det är!” Skrattar fortfarande åt det. Och historien är helt sann. Dessutom kunde jag ju hålla med honom. Utan problem. Han hade ju rätt. Det är förjävla tråkigt.

Branschen är tämligen vidrig, inte sällan med så kallade coacher som i princip piskar försäljarna. De flesta sitter ju förstås inte där för att de älskar att sälja, utan för att det är ett jobb som åtminstone på min tid var ganska lätt att få. Inte så konstigt kanske, med tanke på personalomsättningen. Men streberförsäljarna finns också, de som på blodigt allvar menar att det är vid den potentiella kundens nej som försäljningen börjar. De som aldrig ger sig.

Vad som retar mig oerhört på senare år är att så många försäljare har börjat ringa på mobilen. Och på min tolvårings mobil. Inte så väldigt lätt att freda sig när man är tolv år, även om jag och min man tydligt försöker pränta in i henne att aldrig svara på nummer som hon inte känner till. Men det är ju så lätt att göra det ändå.

Eller de här nya bedrägerierna. De där numren som börjar på 242, som tydligen har sitt ursprung i Kongo. Dottern ringde mig häromdagen och sade att ett sådant nummer hade ringt henne, och att hon sedan blev osäker om hon av misstag hade råkat ringa tillbaka. Det verkar som att det inte kopplade fram dock. Pust, säger jag.

Kanske kan en tänka att det är rätt långt mellan sådana rena bedrägerisamtal och telefonförsäljning, och det är det väl också. Ändå är likheterna tämligen många. Vad är egentligen de muntliga avtal som spelas in av telemarketingföretag? Där den uppringde ibland är någon som inte är van, som kanske inte ens förstår att ett avtal ingås? Jag tycker att det är farligt nära bedrägeri. De där avtalen är ju ofta rätt svåra att ta sig ur dessutom.

Telefonen ringer igen. Den ringer väldigt många signaler. Den här gången vägrar jag att svara.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Upp

Att ibland få vara en sentimental morsa, och att jag faktiskt tycker att mina barn och deras vänner är fantastiska. De ger mig hopp om framtiden.

Ned

Min eländiga förkylning som aldrig riktigt vill bryta ut. Jag vill faktiskt bli riktigt brakförkyld och få eländet ur systemet.

Maud Lagerborg
Maud Lagerborg 

Är krönikör i Smålands Folkblad.