Jag har funderat en hel del på detta med just barn och unga. Hur otroligt mycket de har att ge, att lära oss. Jag slås hela tiden av hur otroligt insiktsfulla de kan vara, och skräpar ner mina följares flöden på sociala media med sentimentala mammakommentarer om mina egna barn och deras vänner.

Erkänner direkt att jag faktiskt imponeras av dem. Och det har blivit så (tror att jag har skrivit om det tidigare, i alla fall berört ämnet), att flera av min äldsta dotters vänner ibland hör av sig direkt till mig. Mest gäller det när de är bekymrade över relationen med just dottern, och det händer inte särdeles ofta. Men det faktum att det överhuvudtaget händer imponerar. Och hur hänsynsfulla de är mot varandra. Samtidigt som de gnäller otroligt mycket på varandra ibland.

Jag tror att de är alldeles väldigt mogna ibland. ”Jag vill inte störa dig, för det känns att du kanske inte vill. Jag vill inte göra dig ledsen, då blir jag ledsen.” Ok, jag erkänner direkt, jag blir nästan rörd av det. Kanske är det min inträdande medelålder, kanske är det något annat. Men de är häftiga, de unga. Och roliga att prata med. När de själva vill, och på deras villkor.

Eftersom jag tycker mig veta detta, hur hänsynsfulla och bra de är, och jag tror att det gäller de allra flesta barn och unga (ja, jag är väl medveten om att det finns rötägg i alla åldrar), blir jag samtidigt oerhört beklämd över sajter som ask.fm. Jag är inte för förbud, tvärtom, men just det exemplet känns på alla sätt tveksamt, för att inte säga direkt vidrigt.

Ibland går jag in och läser, precis som vem som helst kan göra. Och nej, jag har inget konto där. Det har faktiskt inte dottern heller, tack och lov. Än så länge, ska väl dock tilläggas.
”Du din fula, jävla fittunge kan bara gå och dö”, ja, sådant språk och sådana tillmälen förekommer på ask. Visst, det går väl att ta emot en, två, tre gånger. Det går att skämta bort, eller att ignorera. Men hur lång tid tar det tills det blir en sanning? Hur mycket orkar en trettonåring stå emot? Hur hänsynsfull just den trettonåringen än är.

Allt på just ask är inte fullt så illa, det vet jag, men när det blir så. Vad händer då? Och vad händer för den unga människa som alltid får kommentarer om hur ful och äcklig hen är på Instagram, Facebook, Kik och allt vad som nu finns. Skulle inte vem som helst bli knäckt av att ständigt få sådana kommentarer.

På min tid (det låter som att jag är 200 år gammal, och det kanske jag är ibland), kom kommentarerna i skolkorridoren. Men att alltid ha dem i fickan, i sin mobil. Skillnaden må vara marginell, men den finns.

Jag blir dessutom lite beklämd och ledsen över att så många vuxna inte verkar sätta sig in i det här. Som inte verkar förstå hur övergripande denna digitala värld är. Måhända kastar jag sten i glashus, måhända har jag fel, men tänk om jag har rätt. Tänk om alldeles för många vuxna faktiskt inte förstår mekanismerna i exempelvis ask.fm. Vad händer då med alla dessa fantastiska, jobbiga, underbara ungar?

Det är dags att vi tar de unga och deras värld på djupaste allvar. Att vi lyssnar på dem. Lyssnar på riktigt. De har mycket att bidra med. Och deras värld är framtidens värld. Digitala media är här för att stanna. De unga vet det. Är det inte dags att alla vi vuxna också inser det?