Hoppa till innehållet

Smålands Folkblad

Debatt: Vi har den kulturpolitik vi förtjänar

Smålands Folkblad.

Tidigare fanns det en kulturpolitik både i landet och i kommunen som syftade framåt och inte endast förvaltade, menar insändarskribenten.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Smålands Folkblad som står för åsikten.

Tidigare fanns det en kulturpolitik både i landet och i kommunen som syftade framåt och inte endast förvaltade, menar insändarskribenten.

Kulturlivet i Jönköping är bistert, det vet alla berörda. Nu senast manifesterat med stängningen av Konstnärsgården. Men Rosenlunds herrgård har räddats från kommersiell exploatering och kan bli en stolthet för kommunens innevånare. Närmast står Tändsticksområdet som för sitt kulturhistoriska värde på samma sätt måste räddas för kommande släkten.

Många kulturdebatter har ägt rum under åren som gått. När det för trettio år sedan klagades på den njugga inställningen från anslagsgivande instanser gavs rådet av en idrottens företrädare att bilda en kulturallians! KAJ blev förkortningen av Kulturalliansen i Jönköping som fick några år på sig. Då togs också initiativet till Blåsmusikföreningen, en sammanslutning av 20-talet blåsorkestrar i kommunen. Denna blev senare en förutsättning för Blåsmusikfestivalen genom att förse festivalen med volontärer. Föreningen är nu nedlagd. Liksom musikfestivalen.

Då på 1980-talet gavs över 700 konserter om året i länets skolor av professionella artister. Då producerades dessa av Rikskonserter, numera nedlagd efter att landstingen övertog det hela från staten i form av Länsmusiken. Landstinget på den tiden inbjöd kulturens företrädare varje kvartal till samtal om läget i länet. Alltid nyttigt att träffas. Konstens Dag och Natt på olika platser i och utanför Jönköping var ett Landstingets initiativ som nu saknas av många.

Jönköpings Orkester och Kammarmusikförening kunde för sitt kommunala anslag ge även kammarkonserter förr. 300 åhörare samlades i Brahesalen när far och son Lanzky-Otto spelade musik för valthorn och piano. Eller när medeltidsensemblen Ystad Pipare drog samma publik. Helt omöjlig tanke idag. Femton år på Näs Lagård med kvalificerad kammarmusik sommartid är borta. Liksom i Gränna under dubbelt så många år.

Vad erbjuds högskolans 7 000 studenter av kultur? Ett försök med orkester blev en spillra på sju innan den upplöstes. 20 procent av en generation lär sig spela ett instrument i kulturskolorna. Det borde resultera i 140 presumtiva på högskolan!

Fyra Vätter Blues och Jazzfestivaler i Huskvarna Folkets Park fick vi uppleva. Kanske Popadelica går ett bättre öde till mötes? Initiativ förväntas av föreningar, tjänstemän och enskilda trots att Jönköpings anslag till kultur ligger i botten bland jämförbara städer. Ett oföränderligt förhållande politikerna förvaltat genom decennierna. Då fanns i alla fall en kulturpolitik både i landet och i kommunen som syftade framåt och inte endast förvaltade. Det fanns visioner. Vad finns av detta idag?

Var allt då bättre förr? Visst inte. Dansen var styvmoderligt behandlad och syntes bara i Nyårsrevyn. Numera genom Kulturskolan och olika projekt en positiv företeelse. Med stark ungdomlig förankring. Under perioden har både Konserthuset och Kulturhuset Spira tillkommit. Trots många belackare.

Vad gör vi då åt situationen? Finns det publika intresset för kultur? Förtjänar vi inte på nytt vad vi haft? Eller räcker det med shopping på fritiden?

Trio

Ämnen i artikeln