Debatt: Dags att skrota karensdagen?

Det kanske är dags att på allvar diskutera skrotning av karensdagen menar debattskribenterna.

Ska ministrar sjukanmäla sig eller inte? För en industriarbetare, ett handelsbiträde eller en undersköterska framstår saken som given.
Är jag sjuk och inte kan gå till jobbet, så kan jag inte arbeta. Då blir det karensdag.
Anders Borg menar nu att om han ligger hemma med magsjuka och ändå kan utföra de arbetsuppgifter som förväntas av en minister, så gör han det och slipper därmed karensdag. Han är ju per definition inte arbetsoförmögen, även om han nu inte kunde göra det han hade tänkt sig den dagen.

Att vara minister kräver nog sitt slit, det tror jag de flesta respekterar, men är det rimligt att människor ska förväntas arbeta när de har exempelvis magsjuka, minister eller inte? Än mer anmärkningsvärt är det att en minister med yttersta ansvar för ekonomin i sjukförsäkringen tycker att människor med magsjuka ska arbeta. Med den synen på arbetsförmåga blir det plötsligt begripligt varför så många människor kastats ut ur sjukförsäkringen under alliansregeringens styre. Samtidigt sätter det fingret på den orättvisa som karensdagen utgör och visar varför den bör avskaffas.

Svenska ministrar och topptjänstemän är inte ensamma om att vara arbetsföra när de är sjuka. Men man kan inte ta med sig kassalinjen, vårdtagaren eller industriroboten hem och ”jobba lite i soffan”. Samma sak för många småföretagare. Kunden förväntar sig ett fullgott jobb, annars kommer inte fakturan att betalas.
Resultatet svider hårt i plånboken. Därför går vi till jobbet istället. Sjuka och dåliga.

Vi smittar ner ännu fler och dagens sjuknärvaro blir morgondagens långa sjukfrånvaro. Att avskaffa karensdagen kostar, säger någon, men samtidigt kommer stora besparingar göras genom minskad smittspridning och kortare sjuktid. Karensdagen kostar ju också i dag, men främst för de som har små marginaler.
Det blir inte tydligare än så här, hur ojämlika förutsättningarna är. Vanliga människor förväntas prestera fullt på jobbet, annars blir det hemgång och karens.

Andra grupper, ofta välavlönade män med stort inflytande över sin arbetstid, har en annan situation. Soffan blir en utmärkt arbetsplats för en krasslig medarbetare som ändå får ihop sysslorna under dagen, med laptop och telefon i högsta hugg. Man kan bara gratulera dem till att slippa drabbas ekonomiskt av sin sjukdom.
Det borde vara normen på svensk arbetsmarknad. Att ha inflytande över sitt arbete och kunna planera tiden för sin egen skull. Istället utsätter sig många yrkesgrupper, främst inom skola, vård och omsorg, för smittorisker i sitt arbete för att sedan själva tvingas betala för det genom karensdagen. De flesta är dessutom kvinnor.

Sjukförsäkringen ska säkerställa att människors ekonomi inte trasas sönder av att drabbas av sjukdom, precis som föräldrars ekonomi inte ska trasas sönder av att deras barn blir sjuka. Därför får de ersättning för vård av barn, men då utan karensdag. Därför kanske det är dags att på allvar diskutera skrotning av karensdagen också i sjukförsäkringen, och då inte bara för ministrarna utan också för löntagarna.
Det handlar både om jämlikhet och om rättvisa.

Andreas Persson
Tenhult, riksdagskandidat för Socialdemokraterna
Thomas Olsson
Ordförande LO Jönköpings Län