Sport.

2014-04-09 17:51
Åsa Johansson går in stenhårt för sin passion: klättring. Här i Racketcentrum hänger hon ofta tillsammans med andra utövare och försöker hela tiden utvecklas och klara nya vägar upp för väggen. BILD: THOMAS JOKINIEMI
Åsa Johansson går in stenhårt för sin passion: klättring. Här i Racketcentrum hänger hon ofta tillsammans med andra utövare och försöker hela tiden utvecklas och klara nya vägar upp för väggen.

"Mer än bara en sport"

Hon kommer knappt ihåg när hon började. Nu vid 16 års ålder är klättringen roligare än någonsin.
   – Jag har viljan att kunna gå långt, säger Åsa Johansson från Jönköpings Klätterklubb.

När hennes pappa spelade badminton i Racketcentrum så tröttnade hon plötsligt. Hon ville inte titta på när han slog bollen över nätet utan smet istället iväg till klättringsdelen. Sedan dess har Åsa varit fast i intresset för att testa nya leder upp för väggen. Så hela tiden – med undantag för enstaka uppehåll då klätterklubben tillfälligt har varit nedlagd – har hon hållit till i en sele och kämpat sig upp för svårare och svårare vägar mot toppen.
– Det är något speciellt med klättring. Jag och de flesta gör det inte för att tävla. Jag ser det heller inte som någon traditionell träning som man ”måste klara av” för att utvecklas i själva klättringen. Det är mer än bara en sport, jag åker hit för att koppla av och ha riktigt roligt samtidigt som jag blir helt slut av det. Det är svårt att sätta fingret på det men det är en unik utövning, helt klart.

Bättre träningsmöjligheter

Minst tre gånger i veckan är det klättring som gäller och utöver det ett par tillfällen på gymmet. Detta för att öva upp styrkan i hela kroppen, något som tillsammans med tekniken är viktigt enligt Åsa. Även om hon trivs med att träna i Jönköping så finns det brister med lokalerna.
– De är gamla och det är svårt att göra dem svårare och bättre än vad de redan är. Om man istället tittar på Göteborg är det finare där. Mina syskon bor där så dit åker jag så fort jag får chansen, på alla lov och en del helger. Där finns mycket bättre möjligheter för träning med högre höjder och större variation. Visst är det lite trist att det inte finns så bra chanser till den bästa träningen här på hemmaplan.

Fantastisk utsikt

Utesäsongen börjar inte förrän i maj eftersom det nu och fram tills dess helt enkelt är för kallt på klipporna för att klättra. Att ta sig uppför klippor på sommarsäsongen är annars en höjdpunkt på året som Åsa ser fram emot.
– Det går knappt jämföra med att klättra inomhus. På klippor finns det inga fasta och bestämda grepp utan det är du och din fantasi som sätter gränserna. Det finns inga leder som bestämmer var du klättrar heller, men det medför också att du måste var mer försiktig. Sen är det ju självklart en skönare upplevelse att vara i en miljö utomhus med oftast fantastisk utsikt.

Vill klättra i Spanien

Även om klipporna i Jönköping med omnejd, och framför allt de i Göteborg, bjuder på fina klättringsleder så är drömmen att åka söderut för att upptäcka mer exotiska ställen i träningen.
– Jag vill absolut åka till Spanien någon gång i framtiden och uppleva den terrängen. Några i klubben har varit där och jag vet att det skulle vara något alldeles extra att få klättra upp för de allra brantaste klipporna. I det klimatet dessutom, det hade varit hur coolt som helst.
Lär sig klättring gör hon genom sin tränare men även av de äldre i klubben, framför allt killarna säger hon, som besitter en styrka och smidighet som Åsa känner att hon inte har än. Tekniken är annars svårast. Öva och öva uppför väggen, dag ut och dag in, är det enda sättet att bli bättre och smidigare och för att kunna klara vägar som hon tidigare inte rått på. Något konkret resultatmål med sin klättring har hon inte utan hon vill ge sig själv chansen att bli så bra hon bara kan bli genom att träna stenhårt. Med sin vilja och styrka kan hon ändå se sig nå mot den absoluta toppen så småningom.

”Skön stämning”

Förutom klättringen studerar hon första året på Erik Dahlbergsgymnasiet på samhällsprogrammet och även om hon trivs där finns det ett problem.
– Jag känner att jag knappt hinner med plugget samtidigt som jag tränar. Men det finns inga funderingar på att trappa ner för att ha mer tid till skolan, klättringen är för rolig för det. Det är som sagt mer än en träning, det blir aldrig tråkigt för det finns alltid nya vägar att ta upp mot toppen, säger hon.
Även om det är en individuell utövning så finns det tid tillsammans med andra samtidigt.
– Det är en skön stämning här i lokalen med mycket folk överallt. Du är ju nästan alltid med någon partner som håller koll på säkerheten och allt runtomkring. Sen finns det även på övervåningen lite lägre väggar där du inte behöver säkra upp dig med sele. Det är folk i alla åldrar här vilket också är roligt, avslutar Åsa.

Viktor Ylenfors