Krönika. Peter Johnson.

2014-12-30 15:11
BILD: ARKIV

”Ring klocka, ring...”

Smålands Folkblads krönikör Peter Johnson sammanfattar ett händelserikt 2014.

Tennysons klassiska nyårsdikt är dubbelt aktuell när 2014 ska summeras ur ett Jönköpingsperspektiv:
 ”...ring mörkrets skuggor bort ur alla land!”
 Tydligare än så kan klockornas makt knappast beskrivas.
Kyrkklockorna i Vätterbygden ringde på första maj för att överrösta mörkrets demonstranter. Utan tvekan den enskilda händelse som gjorde det djupaste intrycket under året som gick.

”Jönköpingsmodellen” mot rasism och främlingsfientlighet blev snabbt omtalad och omskriven, Dagens Nyheter ägnade flera ledare åt den, Al Jazeera rapporterade ut över världen.
 
Vi som stod där i den kyliga majvinden, vi var kanske tusen personer framför Sofiakyrkan, fattade varandras händer: ”Tryggare kan ingen vara...”
Några satte sig på gatan och sjöng, Svenskarnas Parti stod handfallna och kunde inte marschera vidare.
Solens bleka strålar bröt fram och värmde plötsligt våra kinder.
 
Men det var inte bara psalmsångare som satt på stadens gator. 2014 var året när tiggarna blev allt mer vanliga. Utanför matbutikerna i city, i stadens utkanter. Snart sagt överallt.
Hur skulle vi förhålla oss till dem? Var bodde de? Var ifrån kom de? Skulle vi ge dem pengar?
Ingen kunde vara oberörd och åsikterna var lika många som tiggarna själva.

Kanske var det ”Jönköpingsmodellens” inverkan som fick en del att engagera sig, att hjälpa till och bidra på olika vis?
Men det fanns också röster som menade att ”om vi ger dem pengar, kommer de aldrig att på allvar förändra sin situation”. Det var bara att välja. Men det var – och är – inget enkelt val.
 
2014 var annars ”Supervalåret”. EU-debatterna på vårkanten avlöstes av septembervalet och valstugorna stod tätt i Rådhusparken.
Å andra sidan tog det rätt lång tid innan vi fick veta vilka som skulle finnas på plats i våra styrande församlingar i kommun och region. Interna maktkamper och oväntade avhopp gjorde att väljarna inte visste vad och vilka de egentligen röstat fram. Slutintrycket blev splittrat, käbbel och maktlystnad kastade en skugga över hela processen. Tilltron fick sig en törn.
Kan 2015 bli ett år som förklarar vad ordet ”ansvar” verkligen har för innebörd?
Hoppas kan man ju.

Valet skulle också ge oss svar på vilken väg Jönköping skulle komma att gå? Hur skulle det bli med Tändsticksområdets försäljning? Och Kulturhusets vara eller icke vara? Och den utlovade nya fotbollsarenan i Stadsparken!
Frågor som rört upp starka känslor under året och som i mångt och mycket fortfarande är obesvarade när vi går in i 2015.

Engagemanget växte sig starkt i Jönköping under året, ”Qom Ut” blev till en folkfest. Nästan bortglömda ord som tolerans och solidaritet dök upp på dagordningen igen.
 
”Ringklocka, ring!” Det var inte enkelt att ta sig fram i staden under 2014.
Ideliga vägarbeten och en hätsk debatt om vem som egentligen ”ägde staden”? Bilister, gångtrafikanterna – eller de vådliga cyklisterna?
Det blev allt svårare att ta sig fram med bil, ibland rent medvetet i form av farthinder. Andra gånger omedvetet på grund av snurriga rondelltankar.

Kollektivtrafiken ska vara en vinnare när det hela blir klart – gäller bara att få folk att välja bussen! Och visst kan gående och cyklister samsas på Östra Storgatan?
Samtidigt växer staden borta vid Munksjön, kulturens dag/natt visade områdets inneboende skönhet och styrka.
 
Och på tal om kultur: Spira skakades av interna strider om det delade ledarskapet. Vem skulle hålla i dirigentpinnen, egentligen?
Den frågan blev både bildlig och bokstavlig under året som gick. Kakofoni är ordet!
Och kommunens kulturella satsning, hur gick det med den?
Konstnärsgården tömdes på konstnärer för att ge plats åt Sverigedemokrater med stora rubriker till följd.

Årets kulturella höjdpunkt?
Att vi äntligen fick ett passande minnesmärke på Hovrättstorget över det som gått till historien som ”tattarkravallerna”. Det satt fint, 2014.
Å andra sidan har Jätten Vist svåra ålderskrämpor...

Medialt drabbades Jönköping av ett hårt besked när TV4 bestämde sig för att lägga ner sina lokala sändningar. Där tystnade en viktig röst.
 
Grännaborna höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när Allsångskvällarna såg ut att försvinna. De räddades i sista stund av den stora morgontidningen.
Och till slut kom också den nya färjan i trafik. Det blir nog en turistsommar även 2015!

Jönköping har ju fått ett nytt storhotell som kan inhysa såväl charterturister som vanligt folk. Och är det bara inte någon mässa på Elmia samtidigt så har de flesta råd...

Barnen kan leka i Hamnparken om fågelskiten tvättas bort från gungorna och karusellen. Den är en sanitär olägenhet av samma slag som hundbajsplågan, märkligt nog avreglerad i lokala ordningsstadgan...
 
I sportens värld hade kommunen två lag i fotbollens näst högsta serie, Superettan.
Efter en makalös start ledde HFF serien, men efter stryk i vårderbyt mot J-Södra förbyttes rollerna: De Gröne klättrade i tabellen för att till slut bli fyra, medan HFF hamnade i ”fritt fall” och fick lämna finrummet efter bara ett år.

Och Branimir Hrgota fick göra debut i A-landslaget, dock utan att få särskilt mycket speltid för att visa vad han går för.
HV 71 fick tacka nya regler i tabelltolkningen för att över huvud taget få spela någon form av slutspel i våras.
Hösten har sett mer lovande ut – kan det bli minst semifinal?
 
Nej, nu skålar vi in 2015! Men med måtta förstås, så att det inte blir som på Oktoberfesten.
Eller som på kommunala studieresor.
 ”Ring in sanningen, till oss som famla... ring klocka, ring!”