Kameleont i medievärlden

2005 blev han nominerad till Årets medierookie av Sveriges Tidskrifter och sedan dess har karriären gått i raketfart. Till Stockholms kulturella innekretsar och vidare ut i världen. Bankerydssonen Anders Rydell är nyligen hemkommen från en resa i Västafrika där han bevakade Margot Wallström i hennes speciella FN-uppdrag för att bekämpa sexuellt våld i krigsländer.

Det är svårt att greppa allt som Anders Rydell engagerar sig i och det är omöjligt att placera honom i något fack, vare sig politiskt eller på annat sätt. Han rör sig i gränslandet kultur, media och den nya tekniken, har skrivit flera uppmärksammade böcker i ämnet och tillfrågas med jämna mellanrum att ställa upp som panelexpert eller debattledare på tv eller diverse tillställningar. Samtidigt finns ett starkt omvärldsintresse vilket lett till att han förra året reste extra mycket – totalt 120 resdagar.
Uppdragen är vitt skilda och det är ett medvetet val. Kanske för att vidga perspektiven på hemmaplan?
– Jag har inte velat nischa in mig, det blir för ensidigt. Det kände jag efter mitt första journalistjobb på Bon magazine, därför började jag också arbeta för tidningar som var något mindre pretentiösa som Veckorevyn.
Hans omedelbara närvaro i kombination med pricksäker samtidsanalys och dråplig igenkänning har gjort honom hett eftertraktad i tvärkulturella och mediepolitiska sammanhang. Ämnena rör allt ifrån vår totala exhibitionism på Facebook till jordnära möten med utsatta människor runt om i världen.

Vitt skilda

På den senaste resan med Margot Wallström fick Anders delta i möten med ministrar, åka helikopter och följa hennes arbete bland annat med att informera militär, polis och FN-soldater om problemen med sexuella övergrepp.
Tidigare i år har han bland annat varit i Afghanistan, Iran, Israel, Qatar, Ukraina och Egypten, där han precis efter revolutionen träffade konstnärer.
Ofta kombinerar han sina resor genom att göra olika slags reportage, exempelvis i Kenya med ett safarijobb för tidningen RES, ett reportage om VI-skogen samt ett till tidningen Faktum för hemlösa, där han besökte det största slumområdet i Nairobi, Kibera.
– Det var ganska omskakande. De slängde bara ut sitt avfall och bajs som trampas till stigar, och kriminaliteten där är mycket hög. En miljon människor tros bo på bara ett par kvadratkilometer utan vatten, avlopp eller el.

Konstnärernas nya roll

Konstnärsmötena var också dramatiska.
– I Afghanistan är det livsfarligt att vara samtidskonstnär, och Amunallah Mojadidi som jag träffade fick ha sina utställningar på hemliga platser och med noga utvalda gäster.
– I Egypten träffade jag Nagla Samir som var väl insatt i den egyptiska samtidskonstvärlden, och som kunde berätta om konstens betydelse i revolutionen och hur den nu måste flytta ut från de fina gallerierna till folket på gatan.
– Hon ansåg att konstnärernas nya roll är att arbeta socialt ute i samhället. Samtidigt fanns en befogad rädsla för att demokratiutvecklingen kan bromsas upp av de fundamentalistiska krafterna i landet och att Egypten ska bli ett nytt Iran.

Torpas antikvariat

Anders inriktning är närmast överraskande med tanke på att han i sin ungdom valde att studera till elektriker. Han har ingen läsarbakgrund och växte inte upp i en intellektuell miljö.
– Det var först på gymnasiet jag upptäckte böckerna. När jag valde historia och psykologi som tillval och fick MVG insåg jag hur lätt det var utan att behöva anstränga mig.
Varje dag hängde han på Torpas antikvariat.
– Jag köpte böcker på second hand som jag sålde till antikvariaten och lärde mig på så sätt vilka som var värdefulla.
På Högskolan i Jönköping läste han historia, litteraturvetenskap, mediakunskap och astronomi som följdes av den tvååriga journalistutbildningen vid Södra Vätterbygdens Folkhögskola, 2003-2005.
Anders kommer regelbundet på besök i hemstaden eftersom hans fem yngre syskon bor i södra Sverige och familjen strålar samman vid högtider.
På frågan om han tycker Jönköping utvecklats, svarar han;
– Jag tycker man skulle utnyttja sin potential bättre nära vattnet, och göra sig av med järnvägen längs med Vättern. Det är ingen lärostad som sticker ut eller har någon tydlig profil. Borås är mycket bättre på sin nya profil – som skulpturstad, att lyfta det textila arvet, högskolan med design, mode och trender.

Kulturpolitiken

2008 handplockades han till tjänsten som chefredaktör på tidningen Konstnären.
– De var på jakt efter någon kraft utanför konstvärlden för att få in nya impulser och nå ut, och det har gått bra. Upplagan är stabil och följer det fackliga medlemsantalet cirka 9 000. Min uppgift är att bevaka och granska konstvärlden och kulturpolitiken.
Regeringens kulturpolitik har fått ganska mycket kritik, vad säger du om det?
– Det är en ganska komplicerad fråga men jämfört med andra politikområden, exempelvis utbildning, där är det fler som bryr sig än de närmast berörda. När det gäller kulturen kämpar alla för pengar vilket gör att man missar att prata om varför det behövs en kulturpolitik, kulturens funktion och behov.
– Just nu kämpar vi för avdragsrätt för konst, som kulturministern är emot av skattetekniska skäl. Det är svårt att definiera konsten, om det är en investering eller inventarie.
Det finns de som menar att entreprenörstänkandet i kulturen gått för långt?
– Det är lite märkligt för konstnärer har i alla tider varit entreprenörer i bemärkelsen att de skapat sitt eget och inte kunnat ha anställningar. Entreprenörskap står för värderingar och ordval som är skadliga tror jag – att öka sin vinst och göra produkter som ”konsumenter” vill ha rimmar illa med konstnärskapets mål och syfte.

Konstintresset större än någonsin

I den senaste boken Framtiden är nu som Anders Rydell är medförfattare till bidrar ett 30-tal skribenter med sina tankar kring morgondagens trender och tecken i tiden. Där ges det dystra framtidsperspektiv på hur kulturen kan överleva.
– Det är konvergenskulturen som råder, det vill säga den överskridande i form av en film, bok eller tv-serie. Exempelvis Harry Potter som går på många tv-kanaler och säljs som leksaksfigurer i happy mealboxar. På så sätt överlever mastodontkulturen, medan det blir svårare för de små kulturproducenterna musiker och konstnärer. För dem gäller att skapa musik till en reklamfilm och ha många ben att stå på. För konstnärer är det svårare med sidouppdrag men de har ju å andra sidan en unik position i och med att deras verk inte går att digitalisera på samma sätt och det finns en fetisch kring originalet.
– Intresset för konst är ju större än någonsin och hela tiden öppnar nya konsthallar.

Globaliseringen accelererar

Nyligen medverkade han i God morgon Sverige och uttalade sig då om den starka längtan efter autencitet och att göra saker själv, som att tillverka sin egen korv.
– Det är ett sätt att bemöta den undergångsstämning som råder, där världsekonomin är åt skogen, det blev inget miljöavtal och Europasamarbetet kraschar.
– Parallellt med ”gör det själv-trenden” är vi fortfarande beroende av tekniken och tror hela tiden att nya tekniska innovationer ska kunna lösa våra problem.
Anders tror inte människor för miljöns skull är beredda att förändra sina vardagsliv om de inte tvingas till det.
– Men med den nya tekniken går det inte längre att isolera sig från omvärlden. Globaliseringen accelererar väldigt snabbt och folk accepterar inte längre orättvisor.
Vilka är dina förhoppningar, privat och för världen 2012?
– Jag hoppas att den arabiska våren fortsätter och sprider sig till andra delar av Afrika och Asien. För egen del kommer 2012 bli ett hektiskt år, jag ska också försöka skriva klart en bok om nazisternas konststölder under andra världskriget.

Ingeli Aalto
folkbladet@etc.se